MÄNNISKOHANDEL

Människohandel och jämförbart utnyttjande anses som en av vår tids största utmaningar gällande mänskliga rättigheter. Människohandel är ett allvarligt brott och en allvarlig kränkning av individens människovärde och integritet. Människohandel handlar om utnyttjande och kontroll av en annan människa.

Internationellt sett tros största delen av människohandeln hänga samman med gränsöverskridande invandring, men allt oftare sker människohandeln inom länderna. Till skillnad från vad som ofta framhålls, hör människohandeln inte nödvändigtvis samman med organiserad brottslighet, ordnande av olaglig inresa, olaglig vistelse i landet eller illegalt arbete. Många identifierade offer för människohandel har vistats och arbetat lagligt i landet. Gärningsmännen kan vara anhöriga, bekanta eller vänner till offret.

SVÅRT ATT IDENTIFIERA

Den största utmaningen när det gäller att bekämpa människohandeln är att identifiera dess offer. Finländska myndigheter och aktörer inom den tredje sektorn har sammanlagt lyckats identifiera endast några tiotals offer. Människohandel är en sällsynt brottsrubricering även i förundersökningen och vid domstolar.

Internationellt sett anses en av de viktigaste anledningarna till det ringa antalet identifierade offer och fall av människohandel som behandlas i domstol vara att den internationella definitionen av människohandel och dess nationella tillämpningar är svåra att omsätta och tolka i praktiken. Å andra sidan anses orsaken vara att människohandel förväxlas med dess närliggande företeelser och offren behandlas snarare som illegala eller insmugglade invandrare, prostituerade eller illegala arbetare än som utnyttjade offer för människohandel.

Det faktum att människohandel är dold brottslighet inverkar även på det ringa antalet identifierade offer. Såväl gärningsmännen som offren strävar efter att hålla sig gömda för myndigheterna. Offren kan vara rädda för gärningsmännens hämndaktioner och vara misstroget inställda till myndigheterna. Tröskeln att söka hjälp är hög eftersom offren inte känner till sina rättigheter. Ibland har offren själva deltagit i kriminell eller i samhället oönskad aktivitet, och de är rädda för att bli straffade och utvisas från landet. Även gärningsmännens hot om våld mot sina offer och deras anhöriga hindrar offren från att kontakta myndigheterna. De fall som kommit till myndigheternas kännedom och som identifierats som människohandel är sannolikt endast en bråkdel av hela fenomenet.

Adekvat identifiering är avgörande för människohandelns offer. Om människohandelns offer inte identifieras, kan deras lagenliga rätt till hjälp och skydd inte verkställas. Oidentifierade offer söker sig inte till det för dem inrättade hjälpsystemet och blir inte delaktiga i någon annan av sina rättigheter, såsom rätten som offer för människohandel att få stanna i landet. Avsaknaden av identifiering kan leda till att offren straffas för delaktighet i illegal verksamhet eller exempelvis för olaglig invandring. Det kan även leda till att offret för människohandel utvisas ur landet, fortsätter att utnyttjas och/eller blir offer igen. Även framgången för brottsförebyggandet och den övriga verksamheten mot människohandel påverkas negativt av bristerna i identifieringen av offren.

OMSTÄNDIGHETER SOM KAN UNDERLÄTTA IDENTIFIERINGEN

Handlingsplanen mot människohandel omfattade en förteckning över sådana faktorer som kan anses som indikatorer på människohandel och som kan användas som hjälp i identifieringen av fall av människohandel och eventuella offer.

Dock är faktorerna som nämns i förteckningen som sådana inte kriterier för människohandel och att flera av dem uppfylls samtidigt hänför inte nödvändigtvis fallet till människohandel. Syftet med dessa faktorer är i första hand att underlätta identifieringen eller fungera som signaler på att vidare utredning krävs.

Allmänna omständigheter som direkt hör samman med invandring:

• Personen överskrider Finlands gräns eller vistas olagligt i landet.

• Personen kan vara föremål för ordnande av olaglig inresa.

• Personens resedokument har förfalskats.

• Personen innehar inte sitt eget pass eller andra nödvändiga resedokument.

• En annan person har ordnat resan och övriga nödvändiga dokument samt hjälpt till att skaffa ett visum.

• Någon hjälper kontinuerligt andra att skaffa visum.

• Samma person förekommer ofta som inbjudande person i olika personers visumansökningar.

Specifika omständigheter som förknippas med personen:

• Personen verkar rädd eller är märkbart ovillig att berätta om sin situation eller det inträffade.

• Personen talar varken finska, svenska eller engelska, men har dock vistats eller ämnar vistas en längre tid i Finland.

• Förbindelser mellan personen eller arrangören och kända kopplare eller andra kriminella framkommer.

• Det finns förbindelser mellan personen och andra offer för människohandel.

• Personen har märken på sin kropp som hör samman med subkulturer och som kan tyda på kontakt till kriminella.

• Personen känner inte till adressen till sin arbetsplats.

• Personen känner inte till namnet på sin arbetsgivare.

• Personen har blivit tvungen att betala en orimlig ersättning för att få arbete i Finland.

• Barnet reser med någon annan än sina föräldrar eller släktingar.

• Eventuellt har flera olika bokningar gjorts för barnets resa.

• Personen har fått falsk information om arbetet i Finland eller om arbetsförhållandena eller arbetsersättningen.

• Personens arbetsförhållanden är dåliga. Allvarliga brister i arbetarskyddet framkommer.

• Personen har ingen faktisk möjlighet att själv påverka längden på sin arbetsdag eller sina arbetsförhållanden. Personen måste arbeta långa dagar och under vilka förhållanden som helst. Man bryter tydligt mot branschens fackförbunds rekommendationer.

• Personens boendeförhållanden är dåliga. Personen bor på sin arbetsplats.

• Personen måste arbeta på ständigt växlande platser.

• Personens lön motsvarar inte den överenskomna lönen i branschen eller betalas svart eller direkt till hemlandet.

• En person som arbetar självständigt i Finland har inte åtkomst till sina egna inkomster.

• Personen är i ett märkbart underordnat förhållande eller beroendeförhållande till sin arbetsgivare/kopplare (beroendet kan bero på bl.a. familje-, släktskaps-, arbets-, hyres- eller skuldförhållande).

• Personen arbetar underställd någon annan (tvång).

• Personens rörelsefrihet är begränsad (t.ex. pga. att arbetslokalen eller bostadslägenheten låses).

• Personen tillåts inte röra sig ensam utanför den stadigvarande vistelseorten. Om offret exempelvis tvingas uppsöka sjukhus är människohandlaren med föreställande tolk eller dylikt.

• Personen uppträder nervöst i närheten av sin ”tolk”.

• Personen är skyldig en annan person ansenliga penningsummor (situation som liknar skuldfångenskap). Personen är exempelvis tvungen att betala skyhöga resekostnader i efterhand till personen som ordnat resan.

• Personen är tvungen att betala en ansenlig del av den ersättning han/hon får från sina klienter till sin arbetsgivare/kopplare.

• Personen har råkat ut för våld eller hot om våld, han/hon har utnyttjats sexuellt eller dennes kropp bär spår av våld eller utnyttjande.

• Personens familjemedlemmar eller släktingar är i en så svår ekonomisk situation att de i praktiken är beroende av den inkomst personen tjänar i Finland.

• Det förekommer hot eller påtryckningar från personens familjemedlemmar eller släktingar i hemlandet.

• Personen har kommit till landet via ett företag som hyr ut arbetskraft.

• Av undersökningen framgår skatte- och/eller bokföringsbrott som företaget begått. Företaget använder sannolikt svart arbetskraft.

För att främja utredningen av huruvida personen är ett offer för människohandel kan man även ställa frågor till personen om dennes arbete, arbetsförhållanden och arbetsvillkor samt om dennes familjemedlemmars situation. För identifieringen kan man få upplysande information med hjälp av följande frågor:

• Är personen fri att lämna sin arbetsplats om han/hon så önskar?

• Har personen utsatts för fysisk, psykisk eller sexuell misshandel?

• Har personen sitt pass eller annan legitimation i sin ägo?

• Hur mycket har personen i lön?

• Hur mycket måste personen betala för sitt boende?

• Bor personen hemma eller på arbetsplatsen?

• Hur anlände personen till landet och till ifrågavarande ort?

• Har dennes familjemedlemmar utsatts för hot?

• Upplever personen att något ledsamt kan hända honom/henne, en familjemedlem eller annan närstående om han/hon lämnar sitt arbete?

FLYKTINGFÖRLÄGGNINGARNA I JOUTSENO OCH ULEÅBORG

Personer som faller offer för människohandel har rätt till hjälp och skydd. Offer som inte har en hemkommun i Finland har rätt till hjälp via systemet för hjälp till offer av människohandel. Hjälpen till ett offer för människohandel kan bland annat bestå av att ordna boende, social- och hälsovårdstjänster, juridisk hjälp och rådgivning, säkerhetsarrangemang och andra stödåtgärder beroende på offrets behov.

Hjälpen till offer för människohandel ordnas av statens flyktingförläggningar i Joutseno och Uleåborg. Flyktingförläggningen i Joutseno har hand om vuxna, familjer och grupper som utsatts för människohandel och förläggningen i Uleåborg ordnar stödtjänster och stödåtgärder för minderåriga offer.

Offer som har en hemkommun i Finland får den basservice de behöver från sin hemkommun. I dessa fall kan även vissa tjänster beviljas statligt stöd från systemet för hjälp till offer av människohandel.

För att få hjälp via ovannämnda system räcker det med ett misstänkt fall av människohandel. Systemet har även mottagit offer för brott med drag av människohandel. Som brott med drag av människohandel räknas grovt koppleri, ockerliknande diskriminering i arbetslivet och grovt ordnande av olaglig inresa.

Människohandel som brott i Finland

Enligt den finländska lagstiftningen omfattar begreppet människohandel:

Grundläggande för uppfyllandet av brottsrekvisitet för människohandel är att brottsoffret har vilseletts eller genom utnyttjande av offrets beroendeställning eller otrygghet har tvingats att exempelvis verka som prostituerad. Offret är i allmänhet i ett beroendeförhållande med gärningsmannen, som vidmakthåller beroendet med illegala metoder t.ex. genom hot, våld eller frihetsbegränsning. Människohandel är ett brott mot person.

Bestämmelserna i Finlands strafflag gällande människohandel trädde i kraft den 1 augusti 2004. Dessförinnan var motsvarande typer av handlingar straffbara på basis av bl.a. paragraferna om koppleri och diskriminering i arbetslivet.

Enligt 25 kap. 3 § och 3 a § i strafflagen av den 9 juli 2004 (650/2004) är människohandel, grov människohandel och försök till dessa straffbara handlingar. Uppdaterad lagstiftning finns på adressen www.finlex.fi.

Straffet för människohandel är fängelse i minst fyra månader och högst sex år. Straffskalan för grov människohandel är fängelse i minst två och högst tio år.

Brott med drag av människohandel

Misstanke om människohandel kan uppstå i samband med andra brott än uttrycklig människohandel. Grovt koppleri, grovt ordnande av olaglig inresa och ockerliknande diskriminering i arbetslivet ligger mycket nära den straffrättsliga brottsbeskrivningen för människohandel. Dessa kategorier av brott kan man kalla för brott med drag av människohandel. Med avseende på helhetsbilden av den människohandel som sker i Finland är det viktigt att jämföra uppdagade brottsmisstankar om människohandel med samhällets förmåga att upptäcka och förebygga brott med drag av människohandel.

Grovt koppleri kan övergå i människohandel när offret har vilseletts att bli prostituerad t.ex. genom löfte från utlandet om ett bra arbete eller om offret tvingas fortsätta verksamheten mot sin egen vilja. Våld och påtryckningsmetoder i koppleriverksamhet är sannolikt de former av människohandel som oftast förekommer i Finland. Koppleriverksamhet omfattar starka kontakter till länderna i närområdet. Utgående från polisens undersökning och prostitutionsannonser på internet har man konstaterat att det i större utsträckning än tidigare finns personer med östeuropeisk härkomst på Finlands prostitutionsmarknad.

Ordnande av olaglig inresa anses inte som ett brott mot person utan mot destinationsstaten. Arrangören tar betalt av personer, som av egen vilja vill till ett visst land på olagligt vis. Beroendeförhållandet till den som ordnat resan upphör i allmänhet efter ankomst till destinationslandet.

Grovt ordnande av olaglig inresa hör vanligen ihop med fall där offren kommer från områden utanför Europeiska unionen. I bakgrunden verkar oftast organiserade brottsorganisationer som är verksamma i flera länder.

Med ockerliknande diskriminering avses situationer där arbetsgivaren försätter arbetstagaren i en märkbart ofördelaktig ställning genom att utnyttja dennes beroende ställning, okunnighet eller oförstånd. I praktiken är det alltid fråga om utländska arbetstagare som inte kan yrka på sina rättigheter pga. okunnighet, språkliga hinder och sin beroendeställning till arbetsgivaren. Situationen närmar sig människohandel om arbetet orimligt tvingas utföras oavsett arbetarskyddssynpunkter eller i förhållanden som kränker människovärdet. I vissa fall har arbetstagarna tvingats betala arbetsgivaren eller dennes representant flera tusentals euro för att komma från sitt hemland för att arbeta i Finland. Skuldförhållandet har således gjort det möjligt att kontrollera arbetstagarna redan innan de anländer till Finland.

Det finns inga hänvisningar till att organhandel skulle förekomma i Finland.